Rädslan
Det var ett fint möte mellan lillebror och bonusbarnet igår. Ganska fort insåg jag att bonusbarnet är både förkyld och hostig. Kände hur paniken i mig kom krypandes. Helst ville jag ta lillebror i min famn och fly hemmet. Vi har förklarat att man måste tvätta händerna innan lillebror vidrörs och inga pussar i ansiktet. Hen är duktig med detta, men min rädsla går ändå inte över. Livrädd att han ska råka bli hostad i ansiktet eller liknande. Känner mig taskig som försöker hålla de konstant isär. Igårkväll när barnen somnat grät jag. Mitt huvud föreställer sig att lillebror blir sjuk och i princip avlider. Livrädd att förlora detta barn vi kämpat för och förälskat oss så djupt i. Min man är förstående. Han har aktiverat storasyskonet hela dagen, så att jag och lillebror kunnat vara mest ensamma.
Åh jag förstår dig! Det är ingen konstig känsla! Och man vill ju helst inte att de ska bli sjuka så tidigt. Men svårt med äldre syskon ju.