Rädslan

Det var ett fint möte mellan lillebror och bonusbarnet igår. Ganska fort insåg jag att bonusbarnet är både förkyld och hostig. Kände hur paniken i mig kom krypandes. Helst ville jag ta lillebror i min famn och fly hemmet. Vi har förklarat att man måste tvätta händerna innan lillebror vidrörs och inga pussar i ansiktet. Hen är duktig med detta, men min rädsla går ändå inte över. Livrädd att han ska råka bli hostad i ansiktet eller liknande. Känner mig taskig som försöker hålla de konstant isär. Igårkväll när barnen somnat grät jag. Mitt huvud föreställer sig att lillebror blir sjuk och i princip avlider. Livrädd att förlora detta barn vi kämpat för och förälskat oss så djupt i. Min man är förstående. Han har aktiverat storasyskonet hela dagen, så att jag och lillebror kunnat vara mest ensamma.

Liten uppdatering

Jag tänkte skriva någon slags förlossningsberättelse inom kort, men inte riktigt än.
 
Dagarna här flyter på och går in i varandra. Att få 14 dagar ihop alla tre är fantastiskt. Vi myser mycket och tar promenader med vagnen. Det är en väldigt snäll liten kille vi fått. Han sover gott på natten - så gott att jag måste väcka honom var fjärde timme för mat. Söt som socker är han också med stora bruna ögon.
 
Idag kommer mitt bonusbarn och ska för första gången träffa sin efterlängtade lillebror. 

Tacksam

Jag vet knappt vad jag ska skriva. Hjärtat är översvämmat med kärlek och kärleken bara blir större för varje dag. Vi har varit hemma några dagar nu och allt går väldigt bra. Jag har endast positiva känslor från förlossningen, även om den såklart ej var smärtfri. Nio timmar efter första värken var han hos oss. Hann därför endast med lustgas. Hade ej kunnat få en smidigare förlossning faktiskt. Personalen på både förlossning och patienthotell har varit underbara och professionella. Fått fantastiskt stöd de första dygnen. Jag är så tacksam. Tacksam för allt!!
 
Uppdaterar mer inom kort.