Det är över..

Igår såg jag fram emot ultraljudet på RMC och att för en gångs skull få gå dit i positiva termer. Men tji fick vi. Monstret var dött i magen. Gårdagen har sedan spenderats i massa gråt tillsammans med min man. Livet suger på nytt.. 
#1 - - Anonym:

Tänker på er, det är inte rättvist. Kram.

#2 - - Julia:

Finner inga ord <3 att ni kommit så här långt ger dock hopp inför framtiden även om det inte känns så nu. Kram

#3 - - Julia:

Finner inga ord <3 att ni kommit så här långt ger dock hopp inför framtiden även om det inte känns så nu. Kram

#4 - - Anonym:

Men gumman då! Så oerhört tråkigt att höra! Finns inga ord! Sänder enorma kramar till dig! kram Genus Longing

#5 - - A:

All styrka till!! Ge inte upp hoppet ni kommer en dag få barn. Ta er tid att sörja för att kunna gå vidare.
Massa kramar!!

#6 - - L:

Nääe! Alltså, livet är så in i helsike orättvist! Jag hoppas verkligen verkligen att ni orkar fortsätta kämpa och att ni en dag lyckas få ett 9-månaders-monster!! Kramar! <3

#7 - - Marielle Arkander:

Finner inga ord! ♡ Fy.. :( Så otroligt tråkigt att läsa, all styrka till er! Många kramar!

#8 - - J:

❤️

#9 - - Linda:

Nej, fy så orättvist. Stackars er. Ta hand om varann!

#10 - - Libra:

Blir så ledsen för din skull. Många kramar!!!

Svar: Tack fina Libra!
komlillamonster.blogg.se