Kroppen sköter sig

Gårdagens ägglossningstest var negativt. Verkar som att ägglossning ägt rum och att kroppen sköter sig som den skall. Tror ju som sagt inte att vi blir spontangravida igen så här fort, men det känns okej. Då blir missfallsutredningen klar istället. Har ju ett blodprov kvar att ta.

Uppföljning

Idag var jag på uppföljning av senaste missfallet på sjukhuset. Trodde att de skulle göra ett ultraljud, men det var endast ett graviditetstest samt stick i fingert för kontroll av mitt blodvärde. Graviditetstestet visade negativt och blodvärdet var, tro det ellet ej, normalt. Kroppen skall alltså vara återställd nu. 
 
Jag frågade föressten denna läkare varför vissa läkare säger att man bör vänta en månad innan man blir gravid igen medan andra säger kör på! Hon sa att det ibland kan finnas små rester kvar av slemhinnan från ett missfall och att dessa då brukar komma ut vid nästa mens, men att det inte finns någon forskning som säger att detta skulle påverka en graviditet. Därav fås olika besked.

Dumt eller inte?

Ikväll har det känts som att ägglossning är på gång och sekretet sa detsamma. Läkaren på akuten rekomenderade ju oss en paus med en mens emellan. Tänkte lyda fint. Sedan fick jag ett ryck och gjorde ett ägglossningstest. Strecken var nästan lika starka. Dock hade jag tömt blåsan en timme innan. Funderade lite till. Det är så jobbigt när vissa läkare säger att man ska köra på direkt efter missfall om man känner sig redo psykiskt, medan andra rekomenderar en månads paus. Blir så motstridigt! Dumt eller inte, men vi körde på. Ska ta ett ägglossningstest imorgonkväll med och se vad det visar. Chansen att vi lyckas bli spontangravida direkt igen är liten och livet blir liksom lite mer spännande av att ändå försöka. Tycker föressten att det är mysko med ägglossning redan med tanke på att blödningarna nyss upphört. Kanske bara kroppen som spelar mig spratt!?